26. apr, 2015

Självömkan & födelsedag

Idag är det MIN dag.. Eller en dag som borde vara min dag. Jag känner mig faktiskt ganska ensam på min dag. Det är nämligen bara jag och hundarna hemma. 

gratulationer öser in på FB, det är ju iof trevligt att så många vill gratta mig på MIN dag. Men... mysigare hade det varit om familjen stannat hemma ist för att åka på egna aktiviteter... 

Jag vet, det är bara en dag som alla andra i almanackan. Men jag kan ändå inte låta bli att tycka förfärligt synd om mig själv i skrivande stund. Borde jag inte bli uppvaktad hela dagen, bortskämd med rosor, champagne, tårta och överraskningar? Är jag inte värld det?!

Så där går min självömkans sång. Precis mitt i allt det där messar äldsta dotter L och frågar om inte hon och barnbarnet ska komma ut en sväng och hänga med mig.  

Livet blev genast ett snäpp ljusare! 

Sen blir jag tveksam, tänk om jag bara vill ligga här hemma i soffan och tycka synd om mig själv. Annars måste jag ju sluta min självömkan illa bums. Jag är inte längre ensam på MIN dag och då kan ju inte livet längre få kännas så där trist och så där för färligt härligt sorgligt.

Men tårar torkar och jag är en för optimistisk själ för att tycka synd om mig själv en hel dag...

 

Så på med ett face och le människa! Idag firar vi min dag och alla andra som har något att fira ensam eller ej!