dikter och så...

17. nov, 2016

Hade velat säga så mycket men orden kom inte till mig.
Jag hade velat beröra med det som inte går att klä i ord
Svagheten i det starka att vara där jag är
Att berätta den berättelsen som just nu är min värld.
Tre korta veckor, tre långa likaså
Beroende från vilken del av jorden du blickar från
Min tid är ett vakuum mitt i stormens öga
Din är orkanen
Jag ger tillit att det som behöver sägas tillslut finner formen att bilda en mening
Meningen med det som är precis så perfekt för vad det begär
Långsamt smeker min tanke dina anletes drag
Över den skarpa näsan mot den vackert välvda munnen
jag kysser
Smeker det jag minns av det som är
Låter min kropp värmas i din täthet av närhet
Omsluts av energin som håller i
Och om det där som bara är vi
Ditt och mitt
Som sanden mellan dina tår
tänker jag känslomässigt silas
tills jag slipat mina drag i en mjukare form
Utan konturer upplöses jag
Tills din närhet är åter i min del av världen
I din famn blundar jag.
Gömmer ansiktet mot din hals, mina läppar lätt mot din hud
Din doften utan talade ord
Jag ler stilla

Sanna Österman
5. maj, 2016

Andas din röst
In i mitt bröst
Mörkblå Ögon ser
Det du tror
Du gömt
Ser med en blick
Inte glömt
Rakt in i det som jag fick.
Du tror du vill
Hålla på avstånd stunder som gick
Stunder som blir från
& inte till
Osäker mark du klivit på
Korsat & föraktat, förklätt
Du ger liv i perfektionen rätt
I detalj, inte för fult
Inte för trist
Inte för ovårdat, inte för klent
Rent
Men om kärleken är värd
Finns inte ordet
Det passar inte in
Där ditt inre längtar, längtar det till
Där finns bara andetag
hjärtats slag
I takt med lust
Med välbehag
Kärlek dömer inte känsla
Men tanken dömer sig självt
Det du behöver
Är
Lära lite till
För att du ska förstå
vad du verkligen vill
Lite stund på jorden
Det är orden
Liten, liten stund på jorden
Det är orden...


Sanna Österman
14. feb, 2016

Som om allt blir rätt
Där du står
Som om alla delar är samlade
& isär
I samma spår där vi går
Som om ingenting flutit genom
Inte lämnat det som är vårt
Av det andra
Det grumliga & outredda
Vi står där, eller var det bara jag
Där
Kanske missade jag något
Viktigt
Framför löv som faller, framför vintervitt
Vår som spricker kylan ur mitten av mig
Kanske behövde vi bara den halva månen
Andetaget som dubblas av dig
Bitar som ligger utspridda som ett pussel
Som vi inte förmår att foga samma
Inte förstår vad bilden borde bli
Här mitt i mig och dig
Talan är min egen, men jag talar ibland för dig
När du saknar orden fyller jag ut
Det som fanns förut
Du tar det tunga från mina axlar
Utan att du själv vet att du gör
Du lämnar mig tusen gånger om
Jag saknar
Och ändå
Så nära mig, så nära
Nära mig precis så som det borde
Bli.
En annan gång i en annan tid.

Sanna Österman
14. feb, 2016

Paus från det som ännu ej är klart
Paus för att låta tankar gå
Och för att ge plats åt andra som pockar på (bråkar så..)
Paus ifrån ord som inte bildar en egentlig mening
Paus från det som som tar energi i ens liv
Paus in i tanken så handling får plats
Handling att agera ditt hjärtat vill
Paus utan direktiv av det beräknande
Tanken tiger still
Paus för att det är du värd
Hela vägen in i din egen atmosfär
Paus för att det är det du vill
För att ord, tankar, trasslar till
Paus!

Sanna Österman
14. feb, 2016

Högt
Högt flyger tanken
Toppar toppen av det ultimata
Slänger mig utför & förs uppåt
Av varma vindar
Stegen är lätta
Från botten av mig
Knivskarp är känslan
Len som silke i detta nu
Bara jag, jag & inte annat än du
Energier av tillit
Och ljud av mjuka filosofier
andas nu
Andas du

Sanna Österman