13. jun, 2015

Små ljusa beigea färgtoner är också färger

Jag hade en lunchdate med min fantastiska kompis x här om dagen. Kompis x kommer något sen till vår lunchdate. Det är helt okey. Jag vet att hon har mycket i sitt liv. Hon jobbar intensivt och mycket, hon har barn med en hel drös aktiviteter som hon som en god mor skjutsar till, hejar på och torkar en och annan tår när det inte går så bra som barnen vill.

Kompis x är mycket, i hela sin uppenbarelse tar hon plats. Hon tar plats på ett för henne självklart sätt för att hon kan, för att hon är så trygg i att få ta plats.

Ibland har hon reflekterat över den plats hon så självklart tar och funderar på att kanske det vore bra om hon taggade ner, tog det lugnare och kanske släppte fram ”de där andra”.

”De där andra” är individer som inte helt självklart landar i ett sammanhang. Individer som inte pratar som en forsande vårbäck under smältisens framfart. De där som kanske försöker göra sina röster hörda men som drunknar inför andras högljuddhet eller de där som enbart gör rösten hörda när ett fåtal andra kan bevittna deras utsagor.

Min kompis x kan säga ibland att hon borde hålla tyst, problemet är bara att hon i ren frustation inte mäktar med om pausen blir allt för lång.

Hon kan vid sådana tillfällen konstatera att ”va fan, säg något då om ni har en åsikt och gör ni inte då så får ni skylla er själva”.

Hon är för och emot, hon är ena dagen på ett sätt och en annan dag tvärt emot. Hon skrattar gott åt sig själv och sina egna tillkortakommanden. Och just därför är hon förlåten i mina ögon. För att hon är bland de få jag känner som tar kritik utan att slås till marken, hon gör något av det om det för henne känns relevant.

Hon har också en sann bild av sig själv som inte sätter henne på de höga hästar hon skulle kunnat gjort om hon inte haft denna förmåga. Hon är kärleksfull och omtänksam och hon har ett bagage som inte är av det lättaste slag. Hon ser livet svart eller vitt eller i alla fall i de starkaste färgerna. Hon har lätt att plocka fram drivande och duktiga personer som kan bygga ett framgångsrikt team. OCH hon är kvinna och är trots vår mansdominerande värld helt klar på att ta just den plats hon finner självklar.

Skillnaden mellan henne och mig är att jag ser nog inte livet så svart eller vitt eller bara de starkaste färgerna. Jag väljer kanske mer nyanser av färgskalan än min kära vän x.

För i den ljusaste nyansen av beige kan det finnas en oupptäckt skimrande nyans som har det mest intressantaste av historier om du bara tar dig tiden till att lyssna. Kanske tar det dagar eller till och med år, men när dessa individer äntligen når fram kan de bära de vackraste och mest intressantaste historierna om livet. De kan också ha en annan dimension på lösningar en den mest framfusiga och lösningsfokuserade människorna.

De där kornen av stjärnstoft som gör ett uppdrag inte bara framgångsrikt rent ekonomiskt utan också ger de en kvalitet utöver det vanliga.

Här skulle min vän x skratta högt och säga;

”kom igen Sanna vissa saker måste drivas framåt. Man kan inte vänta hur länge som helst för då har chansen passerat”.

Och jag tänker att hon har rätt, men också fel. Jag tänker att min vän x och hennes drivande ådra och de fundersamma och långsamma behövs, båda. Jag tror inte på en värld där allt rimmar lika, jag tror på en värld där alla har en plats. Vad den platsen är behöver vi ”de där andra” att hjälpa oss med. Oavsett vi är av den mer virvelvinds karaktär eller den lilla sengångaren i vår framtoning. Jag tror inte att sengångare för självklart behöver vara på en arbetsplats som ”passar” för den personligheten eller att virvelvinden per automatik behöver stå i det främst ledet. Kanske skulle arbetsmarknaden med allt för många narsorcistiska chefer tonas ner om vi vågade satsa på ”fel” person på ”rätt” plats… Ja, detta är sådana funderingar jag kan ha en helt vanlig vardag i sommarens juni. Det jag är absolut övertygad om är i alla falla att min vän x lyfter mig när jag saktmodigt kört ner mina fötter för djupt i myllan. Och jag har en förhoppning att jag även tar ner henne när hon svajar allt för högt där upp bland molnen. PÅ rätt eller fel plats, du kan bli förvånad över människor kapacitet om du vågar ändra din egen föreställning kring hur allt ska vara och inriktar dig på hur det skulle kunna vara.