28. maj, 2015

Mitt kaos är ditt lugn

Det spritter lite i kroppen samtidigt som 100 små fjärilar fladdrar i mitt bröst. Jag är på väg mot Öland. Där ska jag umgås med ett gäng människor som gillar att yoga och Soma.

Det ska bli fyra fantastiska dagar i kontakt med mitt inre. Ett lugn som jag ska ge till mig själv. Jag sitter i skrivande stund på min trapp av trä, hör fågelkvitter och solen värmer näsan. Detta är ju lugnet. Och så åker jag bort för att få det. För det är ju inte så att jag bor i en brusande stad där tempot är högt dygnets alla timmar.

Men med de individerna jag bor med så kan det vara storstadspuls 24 timmar om dygnet här med. Dessa två är så olik mig att det blir krockar mellan vad som känns avkopplande och inte.

För mig råkar det inte vara avkopplande med tv, dator och radio på samtidigt. Jag somnar inte gott till tevens flimmer. Jag har i stället svårt att släppa det tråkigaste program och dumstirrar tills jag tillslut lyckas trycka på off knappen. Jag som inte ens kommer ihåg program som jag vill se för att jag helt enkelt inte sitter i tv-soffan speciellt ofta och det trots att jag markerar intressanta program i almanackan.

Jag konstaterar att vi är olika. Att vi lugnas av olika ting och miljöer. Men det jag undrar mest över är om det egentligen är bra för någon, allra helst barnen med det ständiga flödet av media, musik osv. Jag hör larmrapporter efter larmrapporter om barn med magsår och andra stressrelaterade åkommor.

Men i det här hemmet får jag helt enkelt inse att den andra delen av familjen på 2 minuter somnar gott till tv mot 60 minuter om den inte är påslagen.

Visst läser jag böcker men det lyckas liksom inte att få den minsta ner varvad. Kanske går det att vänja sig av med flimret från teven eller så är det så att den funkar som en snuttefilt och det får vara helt okey.

Kanske är vi bara olika och det som stressar mig stressar inte dem. För den lilla är inte stressad eller har ont i magen. Däremot är hon så trött de dagar vi bestämt att tv får vara av för att hon vridit och vänt sig minst ett 100-tal gånger och till följd av det somnat alldeles för sent. Kanske får jag kapitulera och sluta messa om mediepåverkans negativa biverkningar. Kanske är det så att vissa vist klara detta mycket bättre och till och med mår bra av det som jag flyr ifrån.

Jag säger hej då till min röda stuga och gröna lummighet och far mot lite vila. Till Sami och Madelen, till Öland, sanden och havet. För det enda jag vet just nu är att tysthet ger mig tid till att tänka tankar klart, det ger mig tid att släppa tankar jag förbrukat och inte vill ha.

Fjärilarna i bröstet har stillnat, de har satt sig på min inre äng. Nu ska jag andas. Med hela magen.

Nyfiken? Läs om dessa underbara människor resor för hela dig ut- som insida..

http://www.7even.nu/